Fall: Coach inom motståndskraft var tvungen att använda sina egna verktyg när konkursen slog till

"Klockan är 11.36 och företaget har förklarats i konkurs. Konkurs! Ett ord som har snurrat runt i mitt system i månader. Något jag verkligen fruktade, men också var tvungen att inse blev verklighet."

Så börjar Katrine Sejersen-Permin sitt LinkedIn-inlägg från den 9 oktober i år. Då var det en månad sedan hennes företag förklarades i konkurs.

Nu var hon tvungen att själv använda de verktyg som hon i 10 år hade lärt ut till ledare i sin roll som mästare i positiv psykologi, motståndskraft och mänsklig styrka från Aarhus Universitet.

Ett av dessa verktyg är självlärd optimism, och det kallas just självlärd eftersom alla kan lära sig att använda det. Hon förklarar att det består av tre delar:

"Det första är att man tänker att allt är en fas. Så även om man står inför något svårt, vet man att det kommer att gå över vid någon punkt. Jag vet inte när, men det finns ju inget som varar för evigt, så vid någon tidpunkt kommer jag att vara på andra sidan."

Så allt har en början men också ett slut. En annan aspekt av självlärd optimism är förmågan att acceptera.

"Självlärda optimister tänker också att jag har ansvar för det jag har ansvar för, men det är inte allt jag kan göra något åt. Så jag går inte runt och är arg på mig själv och säger till mig själv att jag är dålig och fel."

Så fokusera på det du kan ändra och acceptera det du inte kan ändra. Den sista delen av att vara självlärd optimist handlar om fokus.

"Det sista är att självlärda optimister är bra på att skifta fokus. Så även om det kanske går dåligt på jobbet kan man fortfarande gå ut och äta middag med några goda vänner på lördagskvällen, även om det är kaos på andra arenor i ens liv."

Nu är det nästan två månader sedan konkursen. Katrine Sejersen-Permin berättar att hon använder sin tid till en mängd kaffemöten och samarbete. "Just nu njuter jag av att vara lite mer avslappnad. Jag letar efter jobb - jag har inte varit anställd i ett företag på 12-13 år, så jag ser fram emot att återvända."

Hon försöker se tiden som en övergång från en sak till en annan. Faktum är att hon faktiskt kan känna en lättnad över konkursen.

"Strax innan en konkurs arbetar man solen svart. Så det kan faktiskt kännas som en lättnad att kunna släppa taget."

Hon berättar att ett annat verktyg hon försöker använda - och till stor del lyckas med - är att tänka: Vad är mitt nästa steg? Många är vana vid att göra planer och strategier och tänka på var man vill vara om ett år eller fem år. Men kanske krävs något annat.

"Det är klassiskt att en ledare är mycket uppfostrad till långsiktig tänkande, men mycket ofta kan det också tynga en. Så det är bättre att fokusera på: Vad är mitt nästa steg här och nu? Och när man har gjort det kan man se vilka konsekvenser det har, och då tänker man på nästa steg", förklarar hon.

Ofta är många små steg mer effektiva. De stora planerna långt in i framtiden hinner ändå bli reviderade innan man når dit, eftersom verkligheten är föränderlig och ändras.

Katrine Sejersen-Permin håller med om idén om motståndskraft som något viktigt för organisationer och anställda, men hon påpekar också att motståndskraft skapas och underhålls genom att fokusera på olika faktorer.

"Generellt sett köper jag in på det, men motståndskraft missbrukas på många sätt. Det kan vara så att du får en motståndskraftig medarbetare, men inte ens den mest motståndskraftiga medarbetaren kan överleva på en dysfunktionell arbetsplats, eftersom motståndskraft inte bara existerar i individen utan i ett samspel mellan individen och omgivningen."

Både nära och mer perifera relationer samt strukturer och kulturer är faktorer som spelar en avgörande roll när vi talar om motståndskraft. Hon anser att en viktig uppgift är att skapa psykologisk trygghet för medarbetare. Det i sig ger också motståndskraft.

"Det är mycket viktigt att man har en kultur där man hjälper varandra. Det är en hjälpsam, öppen, ärlig och trygg kultur man vill ha."

Det kräver något av ledarna i organisationen, som måste gå i spetsen.

"Det innebär att man som ledare måste vara förebild. Så även om man har gjort misstag och behöver hjälp är man som ledare redo att erkänna det", säger hon innan hon fortsätter med en annan viktig aspekt:

"Och då måste man också ordna sina strukturer efter det. Om man som arbetsplats belönar individuellt med bonusar eller befordringar främjar det en kultur där man är sig själv närmast. Därför behövs det också belöning för att vara en lagspelare som hjälper sina kolleger."

Det ställer krav på att man som ledare kan se inåt och bedöma sig själv. Hur reagerar man som ledare på någon som behöver hjälp? Vad är ens värderingar och vad är ens övertygelser?

"Det är ju därför ledare använder en coach: Det är för att bli klokare på varför de gör som

de gör, för mycket ofta är det just övertygelser och värderingar något vi inte nödvändigtvis är medvetna om, och varje insikt och möjlig förändring börjar med medvetenheten om vad vi styrs av," förklarar hon.